Innebandy-VM 2018 i Prag

Ett VM-äventyr är över

VM-äventyret är över och vi lämnar Prag på plats 15 av 16 lag. Det har varit tolv dagar av ångest, sömnlösa nätter och smärta. Samtidigt har det varit tolv dagar av eufori, orimligt mycket skratt och gåshudsupplevelser. Det finns få saker som kan konkurrera med de känslor sport och tävling frambringar. VM i Prag är inget undantag.

Den korta summeringen: vi kommer till VM som underdog och vi lämnar VM som underdog med en vinst i bagaget.

Japans landslag i innebandy under VM i Prag 2018 | Foto: floorball.org
Team Nippon Men’s WFC 2018 Prag | Photo: IFF

Med tanke på förutsättningarna gör vi ett ruggigt bra mästerskap. Efter några matcher hittar vi en taktik som matchar våra förutsättningar: håll boxen, kontra, ha så lite boll som möjligt och låt motståndarna göra misstagen

Vi går runt på två kedjor. Åker på en storförlust i första matchen mot Slovakien, landar en mental och fysisk urladdning mot Singapore efter att ha förlorat en tight match inför 6 500 pers i O2-Arena i andra matchen och lyckas inte ladda om, något som resulterar i en plattmatch mot Kanada i tredje. Gruppspelet slut.

Den mentala brottningsmatchens förutsättningar, som sker dagligen, är att konfrontera faktumet att varje match är 3×20 min av att tugga glas, gå ut på planen med vetskapen om att vi på pappret är underlägsna deluxe och att vi, oavsett vad det står på tavlan, ska fortsätta ge allt vi har och lite till tills dess att matchen är över. Oavsett hur trötta vi är.

Japanska innebandylandslaget VM i Prag 2018
Vinst i sista matchen mot Singapore | Foto: IFF

Vad jag tycker karaktäriserat det Japanska laget är just detta – inga sura miner, ingen som klagar – det finns ett jobb som ska utföras. Så länge alla ger allt och lite till utifrån givna förutsättningar spelar det mindre roll vad slutresultatet blir. Du har gjort vad du kunnat och det är det viktiga.

VM-upplevelsen

När du haft den tredje sömnlösa natten på grund av ångest inför morgondagens match eller när du för fjärde dagen i rad har en kropp och knopp som inte orkar mer så går du trots detta ut på planen och ger mer än vad du har kvar att ge. Matcher bryts ned till perioder. Perioder bryts ned till tio-minuters-episoder. Tio-minuters-episoder bryts ned till byte-för-byte. Ingen klagar. Alla lider sig igenom löpning för löpning, för lagets skull.

Håll boxen. Kontra med en person. Ge motståndarna bollen. Ha tålamod.

I den näst sista matchen, mot Polen, står vi upp riktigt bra. Det blir till slut 6-2 till Polen. Men vi håller 1-1 i andra perioden och förlorar sista med 2-1.

Vi får en sista match och möter Singapore igen. I periodpauserna sitter vi i total tystnad i åtta minuter. Det finns inget att säga, ingen energi att ge, inga taktiska genidrag att hämta hem. Vi tragglar på. Anfaller inte (förutom kontringar). Låter motståndarna ha bollen. Har tålamod. Löper linan ut. Vi vinner.

VM-summering

  • Peter Ueda gör sju mål+två assist.
  • Jag får göra tre mål+en assist.
  • På fem matcher gör vi 14 mål framåt.
  • Vi släpper in 46 mål.
  • Vi förlorar fyra matcher.
  • Vi spelade som mest inför 6 500 personer i O2-arena (högst sannolikt första och sista gången för mig).
  • Vi vinner vår sista match.

Highlights från matcherna

Jag vill skicka ett särskilt tack till The man of the great games, Peter Ueda. Som inte bara fick med mig på detta äventyr utan också varit en grym kapten, rumskamrat i tolv dagar och inspiration för hela laget.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × två =