Salomon 27k 2019

Jämtlandsfjällen sedd från Platåkåtan, Ottsjö.

För andra året i rad sprang vi trailloppet Salomon 27k i Årefjällen. Loppet sträcker sig, som namnet antyder, 27 km över tre fjäll och med en total stigning på 1150 höjdmeter. Ett bra instegslopp till trailrunning men fortfarande en utmaning värdig vem som helst.

Det är ett fantastiskt lopp som börjar nere i Ottsjö by. Därifrån bär det av uppåt mot Hållfjället, den första toppen som dyker upp efter cirka 7 km. Därefter följer en rätt trevlig resa nedåt innan nästa stigning väntar, uppför Grofjället. Den toppen når du efter cirka 13 km. Efter 22 km når du den sista toppen, Välliste för att därefter ta dig ned mot Trillevallen genom en brant nedstigning.

Loppet ryktas vara ett av Sveriges finaste med de milsvida vyerna över Jämtlandsfjällen och Åredalen. Jag förstår vad de menar. Vyerna är magiska.

Jag har inte sprungit många lopp i mitt liv. Kanske en handfull. Det längsta jag hittills sprungit är just 27 km. Första gången jag nådde den distansen var 2018 under just Salomon 27k. Innan våren 2018 hade jag knappt löpt över en mil som längsta distans och inför förra årets lopp var förutsättningarna allt annat än bra. Mina knän ställde till det och från och med april vilade jag mig i form inför loppet. Tiden jag sprang in på 2018 var 3:37:01. Målet för i år var att kapa den tiden med cirka 20 min och att springa in på under 3:20.

Förberedelserna inför årets lopp var bättre. Jag har fått i mig fler mil (långt ifrån tillräckligt) och visste vad som väntade ute på banan. Trots något som måste varit rekordvärme (runt 30 grader) varm marginalerna på min sida och jag klockade 3:19:50.

Min vän och bolagspartner Adam sprang in på imponerande 3:17:13. En bragd med tanke på att han aldrig löpt längre än en mil. Och det var fyra år sedan.

Fabian, också min vän, hade som mål att springa in på under 3:00. Även om han inte nådde sitt mål kom han in på imponerande 3:01:37.

Det här med att springa Salomon 27k med vänner är speciellt, på ett fint sätt. Uppladdningen i stugan ett par dagar innan. Nervositeten på morgonen. Smärtan och det mentala under loppet. Att pusha sin egen gräns. Att korsa mållinjen. Att fira tillsammans på kvällen.

Platåkåtan, Ottsjö.

Att Salomon 27k blivit en årlig sommartradition känns givet. Att jag tiden ska bli ännu bättre nästa år känns lika givet det.

Förutom det här fjälloppet har jag även anmält mig till Ultravasan 45 i mitten av augusti. Det blir, med råge, den längsta distans jag sprungit – men också det en bra push såväl fysiskt som mentalt. I år är målet att genomföra loppet och lära känna distansen. Ett smakprov på distanslopp.

Nu väntar ett par dagars jobb innan det är dags för att resa till Gran Paradiso i Italien igen. Vi kommer hålla samma rutt som förra året, dock med flyg till Geneve, buss till Aosta och sedan lokalbuss till Cogne innan vi ger oss ut på en femdagarsvandring. Förutom att njuta av de storslagna naturvyerna tänkte vi även ta oss an några alpturer med löparskorna på.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 − två =