Ultravasan 45 2019

Under helgen som gick var det dags för sommarens andra lopp, Ultravasan 45. I sommarens första lopp, Salomon 27k, klockade jag in på 3:20 h i hettan. Förutsättningarna denna gång var perfekta med sina cirka 15 grader och moln, på en bana utan nämnvärda höjdmeter.

Ultravasan 45 är, som det låter, ett lopp som löper över 45 km i Vasaloppsspåret. Enligt någon är definitionen på ett Ultralopp allt som är längre än marathondistans. Medan många andra tycker att ett riktigt Ultralopp ska vara uppåt 80k eller mer…

Starten för detta lopp sker i Oxberg och målgången sker i Mora. Jag har aldrig tidigare sprungit på här distansen. Det längsta jag varit ute och harvat är just 27 km och första gången jag kom upp i den distansen var under förra sommaren, 2018, då vi gjorde premiär på Salomon 27k. Då klockade jag in på 3:38 h.

Sedan premiären förra året har jag upptäckt att längre distanser i natur, gärna fjäll- och bergsmiljö, verkligen är något jag uppskattar och tycker om. Det är en frihet att kunna färdas längre sträckor i magiska naturlandskap med bara fötterna som verktyg och en liten ryggsäck som packning. Traillöpning har naturupplevelsen, vyerna, det fysiska och det meditativa. Mer tekniska stigar och spår kräver ditt fokus och koncentration, vilket gör att du blir mer här och nu.

I och med att jag aldrig sprungit längre än 30km i ett svep så visste jag inte riktigt vad som väntade och hur jag skulle lägga upp loppet. Målbilden var att hålla ett genomsnittstempo på 5:30 min/km loppet rakt igenom och att njuta av att få vara ute i naturen. Den totala löptiden skulle då inte vara mycket längre än tidigare nämnda 27k lopp och det visste jag att jag, psykiskt och fysiskt, skulle klara av.

De första 27 km höll jag snittempot rätt bra. Vid 28 km fick jag krampkänning, tappade tekniken och började sacka efter. Det blev tyngre att göra en km. Det var också här, under 28km som jag upplevde loppets enda egentliga svacka. Men den blev kort. Sluttiden blev 4:18 h med snittiden 5:53 min/km.

Även om jag tidsmässigt inte kom in på den bästa tiden lyckades jag med mitt andra mål, att njuta av att vara ute i naturen. Jag sprang runt med ett leende på läpparna i Dalarnas skogar under hela loppet.

Fysiskt så var Salomon 27k med alla dess höjdmeter och värmen en större utmaning än Ultravasan 45. Den här gången var huvudet och humöret på topp hela vägen in i mål och jag kände mig vare sig trött eller sliten när jag kom in i mål, trots krampkänningen (är ganska van med detta) som var med från 28km och framåt. Jag utlovar en garanti på att det kommer att bli fler lopp.

Nu i veckan har kroppen känts desto mer sliten. Jag behöver lägga till fler långpass i min träning och fortsätta nöta trail. Men också slipa på tekniken.

Det är lockande att göra ett Ultralopp och Ultravasan 90 känns inte som en omöjlighet. Bankuperingen är, trots sina backar, ändå rätt snäll jämfört med många andra trail- och fjällopp. Loppet startar vid 05:00 på morgonen och efter ungefär halva loppet delas spåret med Ultravasan 45. När jag hade avverkat en mil kom en löpare från just 90k-distansen ikapp. Han var peppad efter sina första 5,5 mil och under det korta snacket vi hade, innan han pinnade vidare, tyckte han att det kändes skönt att det var så lite kvar. Mindset.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sjutton + fjorton =